|
|
Vi kommer under året att publicera reportage/intervjuer från våra
akutsjukhus runt om i landet. Först ut i denna serie är Länssjukhuset i Halmstad där vi intervjuat akutmottagningens traumaansvariga sjuksköterska Ann-Christine Johansson.  |
|
Fakta Länssjukhuset i Halmstad:
Upptag: ~200 000 invånare, med en markant ökning på sommaren.
Anställda: 2250
Vårdplatser: 384
Operationer: 16528 |
Hur står det till på anestesikliniken i Halmstad?
Vi är i förändringens tid, anestesi och akutkliniken har delats i två delar från 1/1 07. Så akuten har blivit en egen akutklinik med nyutsedd klinikchef och två avdelningschefer.
Vad har ni för resurser i halmstad för att ta om hand traumapatienter?
Vi har två väl utrustade akutrum dit traumapatienterna går i första hand. IVA, operation och Rtg finns 1 trappa upp i samma byggnad. Platsantalet på IVA är 8. När man tittar på kvittra-statistik från 2005 så vårdades 46 av trauma-patienterna på IVA initialt. Det finns tillgänglig kirurg/Med/Ort/Anestesi/RTG/barn/ Gynjour dygnet runt. Öron och ögonjour har inställelsetid. Patienter med svårare Thoraxskador, skallskador, brännskador skickas till Malmö/Lund.
Traumaregistrerar ni?
Vi har traumaregistrerat 1 år i KVITTRA, 2005 lämnade vi in material till nationella registret. För 2006 kan vi säga att vi ligger mycket långt efter med registreringen.
Hur många trauma patienter har ni per år?
Har ingen klar siffra att ge eftersom kriterierna ändrades från 1/9 2005. Men under 2006 har vi fram till 1/8 haft 62 stora larm och ca 250 små larm
Vad tycker du krävs för en välfungerande traumaregistrering?
Det krävs tid för att utföra själva registreringen, det krävs engagemang från alla inblandade enheter och övergripande. Framförallt behövs det ett beslut nationellt om att det skall registreras på enheter som tar emot trauma.
Hur ser sjukhusets traumaorganisation ut? 
Vi lyder direkt under sjukhusets krisledningsgrupp. Har en traumagrupp med representanter från inblandade enheter som träffas ca 1 gång var annan månad Vi har våra traumalarm uppdelade i två olika larm, litet trauma då inga vitala parametrar är störda eller livshotande skador misstänks eller föreligger men personen har varit utsatt för högenergivåld och stort larm där vitala parametrar är störda och livshotande skador finns eller misstänks. Detta fungerar väl, större utvärdering av delningen kommer under 2007. På litet trauma tar akutsjuksköterska akutundersköterska och primärjour kirurg emot patienten direkt vid ankomst till sjukhuset och primär och sekundär undersökning utförs efter denna del kan patienten gå över till annan specialitet ex ortopedi. För stort trauma kommer narkosläkare narkossjuksköterska ortoped, kirurg akut sjuksköterska och undersköterska till akutrummet sekreterare hjälper oss på akutrummet med viss dokumentation, IVA, lab och rtg meddelas.
Hur ser utbildningsläget ut på er klinik?
På akuten är alla fast anställda sjuksköterskor och undersköterskor utbildade i TNCC. Repitionsutbildning har påbörjats. Av IVA och anestesissk är det ~75% som har gått TNCC.
Har ni traumaövningar? Hur är de utformade?
Vi har övningar första onsdagen i varje månad. Vi använder statister. Händelsen börjar ute på olycksplats där dit ambulans blir larmad, (ambulans personalen övar också), larm sker sedan in till akuten där stort eller litet larm dras och teamet kallas. Övningen körs sedan så realistiskt som möjligt på akutrummet. Vi försöker varje gång ha ett speciellt moment som speciellt övas och gås igenom. Ex. intraosseös nål, bäckengördel osv. Svårigheten ligger i att vissa moment inte går att öva typ thoraxdrän, nålsättning och att realtid inte fungerar. Efter övningen samlas alla för en halvtimma till timmas genomgång och diskussion.
Pågår det några utvecklingsarbeten gällande trauma omhändertagandet? 
Vi jobbar mycket med att få övningarna till att fungera bättre. Har varit i malmö och övat på Simon dockan för att se om vi kan ta hjälp därifrån. Har också samarbete med FOUU enheten om ev inköp av träningsdocka. Traumagruppen har projekt som just nu ligger lite på vila men vi skulle vilja göra en traumamanual, jobba med klarare behandlingsriktlinjer för vissa typer av skador, ex brännskador och skallskador. Behöver också se över barnomhändertagandet.
Hur ser det ut på materialfronten? Har det tillkommit något nytt som du tycker fungerar extra bra? Personligen är jag mycket förtjust i T-pod bäckengördeln. Ett stort framsteg är också ambulansens sätt att numera använda scoopbår för fixering vilket gör det mycket lättare när patienterna kommer till akutrummet och där lätt flyttas över till traumamadrassen. Vi har också fått två nya traumamadrasser och har nu sammanlagt 4 vilket underlättar när det kommer flera patienter.
Hur ser du på framtiden vad gäller traumasjukvåden i Halmstad, vad ser du som de viktigaste områdena att utveckla/förbättra?
Man måste fortsätta med utbildningsdelen, både grundkurser TNCC , PHTLS och ATLS för läkare. Vi måste få möjlighet att öva vårt samarbete och de moment som vi sällan gör men som kan bli aktuella. Kvalitetssäkra och utvärdera de jobb vi gör genom uppföljning.
Vi tackar Anki för intervjun och önskar Halmstad lycka till i den fortsatta utvecklingen av trauma-organisationen.
Johan Svensson, RST
|
Föreläsning om traumaomändertagande i krigssituation