|
 En av de mest omdebatterade frågorna när det gäller trauma och traumaomhändertagande är vätskebehandling och transfusionsstrategier vid akut blödning. Det finns massor skrivet om hur vi skall behandla hypovolema traumapatienter men det finns inget konsensus i frågan? För att tar reda på vad som har tillkommit i litteraturen det senaste året gjordes en Medline/pubmed sökning. Sökningen baserades på följande.
Sökord: trauma+fluid+resuscitation.
Limits: English, published in the last 1 year, Review, Humans.
Sökningen gav 19 träffar. Flertalet artiklar fokuserade på brännskador, barn och neuro-trauma. Den artikel som mest belyste vätskebehandling till den blödande traumapatienten var:
Heier HE, Bugge W, Hjelmeland K, Soreide E, Sorlie D, Haheim LL. -Transfusion vs. alternative treatment modalities in acute bleeding: a systematic review. Acta Anaesthesiol Scand. 2006 Sep;50(8):920-31. Review.
Artikelns utgångspunkt är att riktlinjerna för transfusion varierar stort mellan
länder och sjukvårdsinrättningar. För att se vad det fanns för evidens gällande
vätskebehandling, transfusion och alternativa behandlingar genomfördes en
systematisk genomgång av litteratur. Efter att på ett strukturerat sätt gått
igenom 2438 abstrakts så gjordes en grundligare genomgång av 79 artiklar
vilka ligger till grund för artikelns slutsatser. 
Precis som den Chochrane database review som gjordes 2004 så är konklusionen fortfarande att kolloider inte har någon bevisad fördel vid behandling av akut hypovolemi. Detta gäller såväl artificiellt framställda kolloider som albumin. Det man kom fram till i Cochrane-genomgången var att man inte såg någon skillnad i överlevnad hos dem som fått kolloider samtidigt som behandling med kolloider var betydligt mer kostsamt. När det gäller hypertona vätskor så finns det fortfarande för dåligt underlag för att dra några slutsatser. Samma gäller för behandlingsstrategier typ Delayed resuscitation, Permissive hypovolemia, Hypotensive resuscitation etc.
När det gäller blodtransfusion så är det ju som vi vet att så länge vi har en normovolem patient så tolererar patienten ett relativt lågt hemoglobinvärde.
Är man ung och frisk så tolererar man ett Hb på 50g/l. I samband med kirurgi
har man sett en ökad mortalitet hos patienter som haft ett pre-operativt Hb
under 60g/l. Hemoglobinvärden över 80-90g/l har inte visat sig vara förenat
med en lägre mortalitet, inte ens hos patienter med hjärt/kärlsjukdom. 
Man vet att lagringstiden påverkar blodprodukter, huruvida dessa förändringar har betydelse är dock inte klarlagt. Underlaget för behandling med FFP och trombocyter bedöms som tunt. När det gäller faktorkoncentrat av faktor VII (Novoseven) vid akut blödning så är även här underlaget otillräckligt för att kunna bedöma dessa läkemedels framtida betydelse. Fibrinolyshämmande läkemedel verkar minska behovet av blodtransfusion.
Att finna evidens för bästa vätske och transfusionsbehandling vid akuta blödningstillstånd är svårt. Svårigheterna ligger framförallt i att genomföra randomiserade kontrollerade studier i denna divergerande grupp patienter, samt att det krävs en stor mängt patienter för att kunna dra några slutsatser. Summa kardemumma: Mer forskning krävs!
Vill du ge synpunkter på denna skrift eller delge inormation till andra angående behandling av hypovolema traumapatienter så kan du göra det här: RST-Forum
Johan Svensson, RST
|
C-uppsats: En livräddande vårdrelation